Jag har tre stycken, tre helt olika individer. En som inte bryr sig vare sig om folk eller andra hundar så länge de inte bryr sig i henne. Däremot skäller hon väldigt när det kommer nån hon gillar. Nästa är lite skvättig och rädd för andra hundar, går dock bra med andra Chihuahor och mäniskor. Hon skäller åt andra hundar. Den yngsta är än så länge rätt så morsk och hälsar på det mesta men har börjat att bli lite "rasistisk" vad gäller hundar. Skäller inte, inte än så länge iallafall.

Min ena dotter har tre stycken. Den äldsta gillar inte andra hundar, vavvor kan accepteras men inte alla. Skäller så gott som aldrig. Av de två yngre är den ena skygg, speciellt för män men inte för andra Chihuahuor. Den tredje älskar allt och alla och bryr sig inte om att inte alla älskar henne.

Väldigt varierande alltså

Den hund som jag passar just nu, han är världens underbaraste lilla hund. Han skäller inte på andra hundar, men kan skälla till lite när det ringer på dörren. Han är modig och tror alltid att han är störst, bäst och vackrast ;)

min hund är väldigt snäll och go på alla sätt och ska vara/följa med över allt. han är lite rädd för hundar och människor utanför familjen, men har då aldrig visat någon agressiv sida över huvud taget.

däremot när man tar med honom på olika evenemang eller föreställningar med mycket folk och andra hundar, tuffar han till sig ordentligt och ska fram och hälsa på allt och alla. då är den blyga sidan som helt bortblåst!

Chihuahuor är ju vakt/larmhundar och även rätt krävande småhundar och ibland hamnar de hos fel ägare som inte aktiverar dem.

Min tik är glad, lättlärd och pigg. Hon älskar att gå kurser, jobba med nosen och busa i skogen.

Hon har haft lite problem med osäkerhet vid hundmöten, men efter att vi gick hundmöteskurs och andra kurser så har vi hittat ett sätt att träna på det och nu kan vi passera tyst och lugnt :)

Hon vaktar ingenting, hon ställer sig och viftar på svansen och väntar på att jag ska ta hand om dörren. Bryr sig inte om ljud i trapphus/från grannar. Om någon okänd kommer, t.ex. vaktmästare kan hon säga *boff* och se lite frågande ut, fram och lukta och börjar sen vifta på svansen och hämtar leksak eller tuggben och förföljer glatt personen ;)

Våran chihuahua är en omplacering och han är rädd för det mesta. Hans tidigare erfarenheter är ju att folk bara har skrattat och tyckt att han är gullig när han har blivit rädd lr när han har skällt på människor,hundar osv eftersom att han är så liten så nu får jag kämpa på som fan och bygga upp hans självförtroende och försöker träffa så mycket hundar vi kan. Framsteg har vi gjort men det är en lång bit kvar.

Min är jätte glad i andra människor och älskar dem verkligen, men andra hundar klarar hon sig gärna utan ;) de andra hundarna i familjen funkar det bra med så länge de vet "sin plats" (om man kan säga så). Hon skällde mycket när ho bar yngre, men nu vid 3 års ålder då hon vuxit till sig lite skäller hon typ bara när de andra hundarna sätter igång. Är hon själv skäller hon typ aldrig. Jag tror hela grejen har med uppfostran, socialisering, och mycket aktivering att göra. Alla hundar kan få ovanor och dåligt beteende utan dessa saker. Bara för att det är en liten ras betyder inte det att den inte ska få vara just det den är, en hund.