Hej! Tror absolut vavvan kan passa dig så länge du är förberedd på lite mer än dagliga promenader. Många spårar med sina små och finns flera viktspårschampions faktiskt. Även andra hundsporter tävlas det i. Jag tränar många olika grejer, men ingen tävling än. Men i grunden är det ju en sällskapshund och motion och tricks nöjer sig de flesta med :-) mycket hund i liten kropp, verkligen! Enda ohundiga är att de luktar katt, hihi! Apropå katt så fungerar båda mina jättebra med familjens katter och katter vi möter, tysta och snälla. Med mycket miljö och socialträning blir de sådär lagom sociala och skäller bara om det är viktigt. De är en larmhund, men bjäbb är inget som ingår i det, det är osäkerhet och kan undvikas eller jobbas bort. Klickerträning rekommenderas varmt, belöna allt bra och ignorera/säg till lugnt det mindre bra! Var en lugn förebild så får du en lugn hund. Träna passivitet. Om du tränar ensamhet i tid och sakta så bygger du upp en trygghet. Mina är vana att vara själva några timmar ibland och skäller inte. Bor i lägenhet jag med. aktivera innan så är de trötta. En alert, rolig, smart och mysig småhund som är lätt att ha med sig. Tänk på att välja en seriös kennel, kolla chihuahuacirkeln. :-)

Jag har också erfarenhet av stora och knepiga raser i bagaget. Jag upplever chihuahuan som en enorm hund i pytteliten förpackning. Massor av personlighet, massor av ork, min följer med på 1-2 timmarspromenader och det gör uppfödarens alla vavvor också. Min hund är visserligen ganska "kattig" just inomhus och sover mycket, gör inget ofog, är självständig, lugn och skäller aldrig. Utomhus är han dock mer hund än övriga chihuahaor jag känner. Han är som en liten traktor i skogen och en raket på öppna grönområden. Mina vänners vavvor är mer hundiga inomhus men jag tycker inte det påverkar hur bra sällskap den ena eller den andra är. Ena vännens chihuahua är däremot inte alls intresserad av promenader och absolut inte skogen, men han är å andra sidan inte van vid det. Tror att det går att påverka från valpåldern. Jag tycker att de alla tre sover väldigt mycket inomhus. Min hund skäller inte alls, varken när man kommer hem, lämnar honom ensam eller när man ser en annan hund. Han låter vid lek men annars nästan stum! Min väninnas vavva skäller för att kommunicera med henne, få uppmärksamheten, men inte på andra hundar. Den tredje chihuahuan skäller på andra hundar men han är liten och osäker.. Skällandet är mycket ett flockbeteende. Även min stumma hund stämmer in om den andra skäller på någon hund så de drar liksom igång varandra. Så en och en tycker jag inte de är besvärande skälliga men när jag haft dem alla tre så har skällandet på andra hundar varit mer okontrollerat. Håller med ch4 om allt gällande träning. Jag följde "regelboken" för valpträning och uppfostran till punkt och pricka gällande vad som ska tränas och när osv. Socialträning och miljöträning är viktigt och görs det rätt får man en otroligt modig glad chihuahua. Rasbeskrivningen säger att det är en framåt och kaxig ras men man ser så ofta rädda osäkra vavvor som ja, de vågar ingenting. Det är ett resultat av bristande miljö- och socialträning. Ensamträning är viktigt också! Jag lämnar min hund max 5 timmar. Sen när jag ska jobba kommer jag ordna dagmatte.

Du har fått jättebra svar redan, men tänkte berätta lite hur jag uppfattar rasen samt hur min egen Dior är :-) Chihuahuan är ju en tuff hund i grund och botten, som är väldigt flockbunden och gillar att ha koll på läget :-) Som med alla raser blir de vad man gör dom till. Tyvärr ser man ofta exempel på vavvor som inte haft mycket till uppfostran, ledarskapet har varit bristfälligt, och där kommer ofta även osäkerhet in hos hunden. Alla hundar mår bäst av att ha regler, det inger trygghet. Min Dior kom ju till mig som 2,5åring och var i väldigt dåligt skick :-( Mager som ett skrov (ja, folk som klappade honom blev helt förskräckta, aldrig känt något så benigt i mitt liv) Tänderna var i katastrofskick och flertalet behövde dras. Han var också väldigt osäker och otrygg, han fick ångest över att bara stå still när vi var på promenad.. :-( När manmas sambo skulle ta fjärrkontrollen som låg bredvid honom i soffan flög han typ 2m baklänges i rädsla av att bli slagen, troligen. Idag 2,5 år senare är det som natt och dag, han är hur lugn och trygg somhelst, skäller i princip aldrig, är glad, kontaktsökande och superlojal :'-) Den sista april bevittnade han fyrverkerier på rätt nära håll när vi var ute, han kollade lite, sen nosade vidare :-D När han kom till mig skällde han på hundar vid promenader, men idag är det alltid de andra som skäller på honom och han ignorerar dom helt! Har honom oftast okopplat och fot. Han är alltid väldigt lugn inne som ute, borta hos folk osv. Men man kan "starta på-knappen" och få honom alert vid träning (vi tränar lydnad) För att vara en liten hund är han otroligt försynt och lugn, mer som en Labrador! Men samtidigt alert, mycket kontaksökande och ytterst ambitiös. Nya människor osv går jättebra nu, förut blev han osäker och rädd, men nu får vemsomhelst klappa och han delar gärna ut pussar direkt ;-) Under hans rehabilitering har jag haft mycket hjälp av att jag är väldigt lugn och trygg som person, jag tror det är mycket viktigt om man vill få en trygg harmonisk hund. Har även använt mig ganska mycket av positiv träning, där jag belönat kontakt :-) Lydnaden har också hjälpt mycket, minns att det första vi tränade var inkallningar, och jisses så nöjd han blev med sig själv när han kände sig duktig! Tror lydnaden har stärkt både hans självkänsla och även våran relation. Tillit är ju så viktigt i ledarskapet! Känner hunden att den är trygg under sin ledare så går ju faktiskt det mesta bra utav sig självt :-) Här är Dior då och nu, tycker man ser på blicken hur kuvad han var :-( tappad päls och så skör :-( Men nu är det historia dock  :-)