Chihuahuan är ju oftast inte som en labbe i sättet utan kanske nöjer sig med att lukta och vifta lite på svansen, de behöver inte bli klappade av folk de inte känner. Är inget fel med det, men om hunden är osäker kan man ju träna upp det :) Det som funkat bäst på min tik är att låta henne ta det i sin egen takt, vill hon komma fram så får hon och om inte så slipper hon. Jag har henne vid min vänstra sida på promenad där ingen får komma fram, jag väljer ut vilka som får hälsa och känner efter om hon är på humör för det. Barn får ibland godis av mig som de ger henne, då brukar de fokusera på det istället för att klappa vilket lätt kan bli lite klumpigt/hastigt.
Om hunden vill bli klappad av någon så är det bättre att göra det på bröstet, det gör hunden mer stolt än på huvudet/ryggen vilket kan få vissa hundar att bli låga/osäkra. Man kan be personen att sitta på huk med sidan till hunden, hälsa med handen utsträckt (inte tvinga) och ev. ge godis eller klappa på bröstet. :) Vissa idioter har svårt att förstå att alla hundar är olika så man kan behöva förklara, det kan ju faktiskt vara så att hunden varit med om något som gjort att den är försiktig. Men om man anar att det är en idiot så kan man säga nej till att hälsa ;) Välj ut bra lugna människor.

Man kan också träna självförtroendestärkande övningar med hunden, t.ex. tricks, balans och hopp upp på grejer längs promenaden och bara att klara av grejer i vardagen. Mycket belöning när den visar sin bästa sida i olika miljöer. T.ex. om hunden har svårt att vara glad på stan så kan man sitta på en bänk och ha gott godis. Ge ett kommando på ett favorittrick, klarar hunden det så belöna och klappa om den! Lägg en godis framför och säg sitt/vänta, när hunden tar ögonkontakt med dig så säg varsågod. Hoppa på stenar och stockar på skogsturen. Gör godissök eller lägg spår. Situationer där du bär hunden, prova låta den gå t.ex. gå in i hissen, i djuraffären eller på bussen. (så länge det känns tryggt, man har tid på sig och inte är något större avstånd, det har funkar bra för oss.) :)

Otroligt bra skrivet #1! :)

Känner igen det där. Fast vår lilla tik som kommer från grava missförhållanden har vänt det där försiktiga skygga till att skälla och bli kaxig på avstånd istället. Vi jobbar med det och det handlar ju om självförtroende och socialisering även här. Men mycket jobb och envishet går det. :)

Åhh vilka underbara fina tips :) ni är bäst! Jag har även märkt det med Molly, om en hund försöker närma sig henne och drar svansen mellan benen så vill hon inte hälsa, men om hon istället lägger sig ner o viftar på svansen då vill hon hälsa :) känns som om det kan vara ett sett att visa mig att hon vill leka eller gå vidare!

Men människor utan hund, går inte alls, dem tittar hon på, drar svansen mellan benen och vill gärna springa från dem!

Jag låter Sally välja om hon vill hälsa eller inte. Tvingar henne aldrig. Om folk bara låter henne vara går det fint, då kommer hon till dom så småningom istället! :) Barn funkar alltid bra, så där får jag se till att barnen är försiktiga med henne bara.

Du har ju redan fått jättebra tips:)! Tänkte dock dela med mig av en sak som hände min lille kille i somras när vi var på ett dragracing-evangemang. Min Dior är ju i sitt sätt väldigt cool och har lite den inställningen att "tycker min mamma att det är okej, så är det okej" :) Gick runt med syrran ute och kikade runt kvällen innan tävlingen och gick då där de ställt upp diverse husbilar, bilar osv. På ett ställe där vi gick förbi så dök det helt plötsligt upp en lös skällande schäfer bakom oss - helt oprovocerat då min lille kille gick fot på min vänstra sida, han hade inte ens kollat mot schäfern, ändå gick denne till någon form av attack, och ägarna satt vid nåt utebord och verkade knappt hinna reagera på att deras hund rusade iväg. Han "nappade" tag lite i min Dior, liksom jagade honom i en cirkel runt mig, och hade honom tyvär inte kopplad då han lyssnar väldigt bra, men jag lyckades få schäfern att backa undan genom att på nåt sätt få upp min kille i famnen och sen gå emot honom rätt bestämt. Vet inte hur jag gjorde det men behöll lugnet under hela incidenten! Det hade ju kunnat slutat riktigt illa, han är ju dessutom en liten mini variant. Han blev ju luvad så han pep till högt och gällt, troligen mest av att han blev så överraskad. Jag sa ingenting, utan bara agerade, vilket nog var väldigt bra! Hade jag t.ex med stressad/panikslagen röst ropat på ägarna till schäfern hade nog Dior genast upplevt det hela som mycket dramatiskt - eftersom tillochmed matte blev rädd! Bara fortsatte fram en kort bit med honom i famnen tills jag var säker på att de fångat in schäfern, sen satte jag ner honom på backen igen och sa med jätteglad röst nåt i stil med "bra gubben!", varpå han helt som vanligt viftade jättemkt på svansen och gjorde ett litet glädjeskutt framåt :) Tanken med det var att avdramatisera det hela och säga att allt var okej. Syrran var helt chockad ett tag efter och sa att hon hade trott Dior skulle dö, och hon kunde inte fatta att jag behöll lugnet - vilket inte jag heller gjorde men blev bara nåt instinktivt att jag måste vara lugn för Dior's skull! Tänkte däremot att nu är han väl för evigt rädd för stora hundar och börjar skälla för att hålla okända hundar på avstånd, men tack och lov släppte han det lika fort som det hände! Redan dagen efter på tävlingen gick vi förbi samma schäfer som då som tur var satt kopplad, varpå denne skällde som en tok när vi gick förbi, men Dior bara ignorerade som vanligt och bara trippade förbi glatt:) Var så obeskrivligt skönt att han inte fick några men efter incidenten! Vill med detta bara påminna alla om att om nåt händer - försök vara lugn och gör ingen stor sak av det som händer, var hellre tyst om ni känner att ni är rädd då hunden hör direkt på rösten om man är ängslig/rädd. Och andas! Det var mina tips :) Men hoppas förståss ingen ska behöva uppleva nåt liknande.