Hej! Jag vill bara dela med mig om min historia för alla här. 

Jag heter Mikaela och är snart 16 år. Jag har alltid tjatat om att få en hund, fast jag visste om att alla var allergisk. Jag också. Men det struntade jag i, jag skulle bara ha en. Vi bodde i ett hus med våra dåvarande husdjur. Fyra sköldpaddor och en utekanin. Det slutade med att vi fick ta bort sköldpaddorna för att det blev alldeles för mycket att ta med då vi fått besked om att vi måste flytta, till en lägenhet. Då hade vi bara kvar vår hermelin Love som blev innekanin när vi flyttat. Innan själva flytten fick jag GAD. Jag låg i soffan dygnet runt och skrek som en gris för att det kändes som om jag kvävdes. Jag slutade äta och dricka, gick ner i vikt, gick ingenstans utan mamma. Hon fick sova med mig på soffan, då jag sov..

När vi flyttat så blev allt lite bättre. Medicinen hade börjat hjälpa och vi kom ifrån det jobbiga huset. Vi flyttade in i lägenheten ovanför mamma och pappas vänner. De har en långhårig dvärgtax och en ledarhund som är en labrador. Då såg jag min chans att få gå ut med taxen. Jag gick relativt mycket med henne, men jag kunde ju inte gosa när jag ville. Hon var ju inte min hund. 

Taxens matte hade en syster. När matte fyllde år så kom systern och skulle gratta henne. Dom bodde grannar. Sen berättade matten att hennes syster också hade en hund. En liten chihuahua vid namn Cesar. Jag blev väldigt nyfiken och frågade om jag fick gå hem till henne och titta på Cesar. Det fick jag. När jag kom upp så möttes jag av en liten fawn färgad kille som skällde för sitt liv. Jag satte mig ner i trappen och kollade på honom medans han skällde. Han var så otroligt söt!

Några dagar senare gick jag upp dit med mamma och satte mig ner på golvet och lät honom lukta på mig. Det tog några dagar så sa han ingenting när jag kom dit. Några dagar senare mötte han mig i trappen när jag kom. Jag tog alltid med mig sex stycken så godisar till honom. Så lärde jag honom sitt. Hur lätt som helst! Jag gick ut och gick med honom varje dag! Hans matte är rullstolsbunden och kan inte gå ut med honom, utan hon skickar ut sin 70 åriga mamma med KOL!! Han fick gå 50 meter om dagen om han hade tur. När jag började gå med honom så började magen fungera igen. Jag busade med honom på fotbollsplanen. Han hade aldrig varit så lycklig! 

När jag och mamma satt och pratade med hans matte så fick vi veta att han hade blivit misshandlad av hennes förra man. Han hade kastat honom, sparkat honom och skjutit häftklamrar på honom!!! Han mådde så bra med mig. Vi såg också att han inte hade någon päls runt ögonen, så vi tog han till veterinären åt henne. Han fick kortison och ögondroppar mot allergi och blev mycket bättre. Snart började de små ögonfransarna växa tillbaka :D

Han fick sova hos oss från att han började med sin medicin. Han har inte sovit där sen dess. Jag blev så mycket bättre i min ångest när han kom hem till oss och ingen i familjen känner någon allergi. Han mår också jättebra! Han brukade bitas när man tog av honom maten, han skällde på allt och alla. Han har bitit flera personer också. Men nu gör han ingenting av det! Det bästa av allt är att jag har lärt bort allt det där :)

Sen så kom beskedet vi fruktat. Hon ville ta tillbaka honom. Jag gick bara hem och satte mig i soffan med Cesar i mon famn och grät och grät. Jag mådde så otroligt dåligt! När vi gick upp senare så sa hon att vi skulle få köpa honom för hon hade sett hur ledsen jag blev. Så nu är Cesar våran på riktigt :'D Det tråkiga är att när vi fick stamtavlan och vaccinationspapperna så såg vi att han inte blivit vaccinerad en enda gång sedan första vaccinationen! Och då vi tittar på besiktningspapperna ser vi att han inte har några anmärkningar. Vi har alltid sett att han har ett utstickande revben på vänster sida. Alla vi pratat med har sagt att det var ett extra revben, men då hade det stått på pappret, men det betyder alltså att hans revben har blivit avsparkat. Då känns det ju jätteroligt att jag har fått han så bra som han är idag! Vi räddade varandra ♥

Tack snälla för att ni ville läsa min historia. Kände att jag ville dela med mig av den till er :)