De flesta chihuahuor i dagens samhälle, är tyvärr ouppfostrade små monster, men det är enbart människans fel. Att chihuahuan räknas som sällskapshund, tycker jag är fullkomligt galet. Många jämför chihuahuan med schäfer, fast i litet format.

Det är envis och krävande ras, som behöver en fast hand och regler.

De behöver aktiveras, motioneras och uppfostras.  Annars mår dom inte bra.

Nu har jag bara erfarenhet av min egen 9månaders valp:

Han orkar hur mycket som helst, kan lätt hänga med på vandringar, joggingturer och andra fysiskt krävande aktiviteter. Och han BEHÖVER det!

han är en envis och tuff hund, men han är stabil och balanserad, enbart pga tiden vi har lagt ner på honom. Jag har uppfostrat honom som om han vore en rottweiler, eftersom jag skrivit tidigare, det är en hund med skarpt huvud.
Jag vågar enkelt släppa honom till ett gäng barn, utan att vara det minsta orolig för hur han skulle reagera. Om de skulle råka trampa på honom, dra honom i svansen, lyfta honom knasigt eller liknande, så finner han sig i det. Får han ont så drar han sig tillbaka, men han skulle ALDRIG få för sig att bita eller morra.

(Nu lägger jag till att jag INTE släpper honom med barn, eftersom chihuahuan trots allt är en liten hund som lätt kan skadas)

Han älskar katter, men han är ju uppvuxen med dem, så det är inte så konstigt :) Även andra hundar är han duktig med, trots att han blev attackerad som valp.
Han vill gärna provsmaka på våra mindre djur (råttor, hamster osv)

Rasbundna sjukdomar förekommer, patella luxation och öppen fontanell bland annat. Det är viktigt att kontrollera att ens blivande hund inte har detta i stamtavlan, då det lätt kan bli en dyr och smärtsam historia.

Bara att fråga på om du undrar något mer

Precis som Synwhore säger så är de stora hundar i litet format, de behöver en bra upfostran och tillskillnad från många andra raser i grupp 9 behöver de en "starkare" (ibrist på annat ord) uppfostran då de som sagt är väldigt envisa.

Men helt underbara små varelser ^^ Mysiga, gosiga ligger gärna och myser i knäet eller sover i samma säng (gärna så nära dig som det bara går ^^)

Många tror att chihuahor bara behöver kortare promenader för att de är så små. De nöjer sig (självklart inviduellt) med korta promenader ibland men måste ut på både längre promenader men också tränas både psykist (tänkande tex lydnad) och något fysiskt (tex agility) har faktiskt sett de som testar spår med sina :) Men man ska vara noga så att man inte släpper iväg de för mycket då rovfåglar kan se dem som mat.

De rekomenderas inte till småbarnsfamiljer och inte om man planerar att skaffa barn snart. Chihuahor är små och kan lätt bli trampade på.

De är lätt frusna (framförallt korthåriga) och kan behöva filtar att krypa in i och/eller kläder. Och sedan på hösten och vintern ett tjockare täcke så de inte fryser :)

Det var det jag kom på just nu xD

Självklart ska dem med uppfostras! Det ska alla! Vill inte ha barn än på länge om ens någon gång, mina djur är mitt allt. Tack för era svar!

Det är inte självklart för alla, många räknar inte en chi som hund, utan som en leksak. Därför finns det alltför många chi's här i världen, som är hemska :c

#4 jo jag vet :S mycket kändisars fel..

#5 Snarare medias fel skulle jag väl säga. Men ja, kändisarna lockar ju till sig media och på den vägen är det. Dock hoppas jag att den trenden är påväg bort mer och mer, och att allt fler faktiskt ser chihuahuan för vad den verkligen är - en hund som alla andra!

Slutade tänka på Chihuahua när jag insåg att en till hund inte va aktuellt då. Tänker mer på stora hundar nu men för ett tag sedan var jag hos en kvinna som är mycket aktiv inom djuromplaceringar.. hon har en liten chihuahua-hane som behöver ett hem, dock som ensamhund så det funkar ju inte men jag fastnade såååå för honom. Så liten och söt! Min bror har en Yorkie, gillar storleken men nästa hund blir nog en större…. men man vet aldrig ;)

Min tik är 6 månader och funkar jättebra med husets tre katter och en Sheltihane.

Som liten valp var man tvungen att passa henne så att de andra inte gjorde henne illa, hon var inte ett dugg rädd och hoppade gärna i ansiktet på dem. Varken katter eller gammal hund var särskilt imponerade av nykomlingen, som inte var rädd för ngt.

Numera så skäller hon som en tok när hon vill att Sheltien ska leka och han är världens tråkigaste, 14 år och har aldrig gillat att leka. ;)

Men katterna och Loppan leker för fullt i trädgården, allt från jaktlekar till brottningsmatcher. Brottningen är med husets äldsta och största katt och ser ibland otäckt ut, då bryter jag.