Hej! Jag kan ärligt säga att jag inte har någon vidare stor erfarenhet av chihuahua som ras. De exemplar jag tidigare träffat har varit mardrömsexemplar.
Sedan i våras arbetar jag som PA hos en brukare som har två små Chihuahuor. En treårig LH hane och en ettårig KH hane. I sitt hem beter de sig på ett sätt som verkligen påvisar alla fördomar man kan ha om rasen. Se skvätter inomhus, är skälliga, nafsar på besökare och har delat ut bett. Rädda för ljud, skakar okontrollerat, beter sig som små monster ute på promenad osv.
När ägaren låg på sjukhus fanns det ingen som kunde ta hand om dem och det var med viss tveksamhet jag tog hem dem eftersom jag även har barn med tanke på hur de nafsar och rent av bits.
Men det gick hur bra som helst.
Redan i bilen började jag skapa struktur. De som annars avskyr att åka bil låg och sov bak i buren hela vägen. Hemma fick de vänta på sin tur innan de fick in genom dörren och de fick faktiskt hålla sig i stora hallen med tanke på barnen. Efter varje promenad har de fått ligga i hallbädden och vila tills jag gett ok att komma in i resten av huset.
Jag har sett dem som hundar och inte gjort någon skillnad på dem och de hundar jag haft tidigare (schäfer, rottweiler och jack russell) och efter bara ett par dagar var de helt andra hundar.
Inte en enda gång har de markerat inomhus. De skäller inte, skakar inte och de traskar inte omkring rastlösa eller hoppar upp på bord, bänkar, fönster mm. De har inte varit i närheten av att nafsa mot någon hemma hos mig och visar inte alls någon osäkerhet. Det fungerar super med barnen på 3, 8 och 10 år och de är ju väldigt hundvana så hundarna är inte alls oroliga eller stressade.
Jag har motionerar hundarna regelbundet och varierat. Morgonpromenad 5 km efter grusvägarna här hemma, 1 h i skogen på förmiddagen och ca 45 min i stan när jag hämtat barnen från förskola och skola. Sedan har vi gjort något kul med hundarna efter middagen. Tex åkt till klubben, haft med dem till lekplatsen där de fått göra olika balansövningar medan barnen leker, gått i centrum och tittat på folk/tränat passitivitet ovh när barnen haft fotbollsträning har de fått följa med och då har vi gått en sväng i skogen så länge och de har också varit med till ridskolan.
Jag har lagt spår åt dem. Som mest ca 400 meter med näring och leksak på slutet.
De har sprungit lösa bredvid när jag kört kickbike och de har varit med och plockat svamp och bär i skogen. Vi har klickertränat och lärt hundarna lite nödvändigheter. De har ätit med god aptit trots att de knappt tittade åt sitt foder tidigare.
Vi har haft några helt fantastiska veckor med dessa små monster som faktiskt visade sig vara trevliga hundar.
Nu är brukaren hemma från sjukhuset och hundarna har flyttat hem. Allt är precis som det var innan och hos matte är hundarna små odågor. Med sviktande hälsa planerar hon att omplacera hundarna. Jag anmälde mitt intresse men det var inte aktuellt. Brukarens krav är att hundarna ska bo hos någon utan barn, helst pensionär som vill ha sällskapshundar eftersom de är små ömtåliga bebisar som är så stressade och behöver lugn och ro.
Jag kan ju inte påverka det men jag blir nyfiken rent generellt, hur vanligt är det att just den här rasen påvisar ägarrelaterade problem? Alltså man skaffar sig en liten, söt sällskapshund och får ett monster som visar en massa ”symptom” men som också blir ”botad” vid miljöombyte?
Jag har iaf fått mig en ögonöppnare och ser nu att de kan vara riktigt trevliga hundar. Så pass att jag faktiskt funderar på att skaffa en Chihuahua själv då jag faktiskt gillade den personlighet som kom fram under vistelsen hos mig. Lagom aktiv, behändig storlek, tackar inte nej till att göra något men kräver det inte i samma utsträckning som mina tidigare brukshundar, lättlärd och förig. Eller är det långt ifrån en rättvis beskrivning av rasen?
Det är en signalkänslig ras som tittar mycket på vårt kroppsspråk/lyssnar tonläge, vilket kan vara jobbigt om man inte lyckas hantera det rätt, då kan det leda till osäkerhet, men med rätt tänk så kan signalkänslighet ge en lättlärd och följsam träningskompis. När man väl lärt sig "prata" med varandra på rätt sätt och låter dem utvecklas i vardag och träning blir de också rätt tuffa och modiga (på det rätta sättet)! Sen ska man veta att det är en larmande/vaktande hund, men det betyder ju absolut inte att de ska varna för allt de hör och ser! 
