Annons:
Etikettbeteende
Läst 1057 ggr
Romancelove
7/27/18, 9:07 PM

Rädd hela tiden?

Hejsan! Min syster har precis skaffat en 15 veckors gammal chihuahua. Jag har några frågor! Jag själv har haft 2 hundar, dvärgschnauzer, när jag bott hemma hos min mamma. Jag var den som var mest intresserad om jag ska vara ärlig haha. Lärde hundarna massa tricks, älskade att gå ut på långa promenader osv! Jag går på ett hunddagis nu och har gjort det i snart ett år. Gick innan också på ett annat hunddagis och jag får alltid beröm över hur jag är med hundarna. Mestadels vanliga hundar jag har med att göra, tex goldens, lagotto, flattar, osv. Nu är det så att det här är första gången jag har med en chihuahua att göra när jag tex vaktar hunden osv. Jag och min mamma har märkt hur extremt rädd han är för allt. Jag har ju sett hur alla gillar att påpeka att chihuahuor alltid är rädda för allt men jag trodde inte det. Märker dock nu att den här killen verkligen inte vill vara en meter ifrån min kropp när man tex sitter hemma osv. Måste alltid följa med när han ska dricka vatten och vara med när han ska äta mat. Man får inte komma nära honom bakifrån för då tar han svansen under benen. Och det hände nyss en ganska jobbig sak. Gick ut på en vanlig promenad med honom och min syster hade köpt nytt koppel. Jag visade hunden kopplet, ute, nerhukad, och jag råkade tappa kopplet. Hunden får så extremt mycket panik och bara springer som en stucken gris och blir jätte rädd över att kopplet följer efter honom. Han skriker så extremt högt och jag försöker ropa in honom och inte jaga honom för mycket.. han stannar som tur är efter en minut som kändes som 10 timmar. Tittar på mig och jag ser hur rädd han är. Jag blev ju jätte rädd själv över att han aldrig skulle stanna och kanske att det skulle hända honom något. Det var bara en extremt jobbig situation som jag aldrig varit med om i mina 21 år. Går in och nu är han jätte rädd för kopplet, och mig. Han sätter sig och gömmer sig under mamma. Vet ju inte vad man ska göra så jag bara bar upp han och la mig i sängen med honom och nu sover han bredvid mig efter att han gav mig en massa pussar och var super glad. Och nu är jag här. Hur vet man att han typ inte kommer vara ärrad pga det här? När han redan var så rädd för allt? Min tanke är att allt ska funka som normalt efter hans sömn nu och jag byter ju såklart tillbaka till hans gamla koppel. Jag bara hoppas att inget har blivit ”fel” nu. Jag hoppas att det inte var så jobbigt för han så att han tex är livrädd för att gå ut genom dörren. Tex sånna tankar får jag. Hoppas att det liksom fortfarande går att arbeta med han utan att han totalt vägrar pga rädsla. Återstår att se antar jag. Jag har bara aldrig varit med om en hund som är såhär osäker. Behöver alla tips och råd om hur man kan göra i framtiden, hur jag borde känna över det som har hänt, om jag tex inte ska klandra mig själv osv. Något jag behöver höra nu haha, för det var en ganska turbulent och jobbig situation. Jag försöker tänka ”det är sånt som kan hända och jag kan inte göra något åt det. Gå vidare och var inte rädd!”. Men tips på hur jag kan få han att vara mer framåt. Hur kan jag få han att vara mer säker i sig själv och i omgivningen. Tack i förhand till alla er som kan hjälpa mig. <3

M.V.H Mimmi och dom 5 marsvinen

 

Annons:
Lena129
7/28/18, 2:03 PM
#1

Jag har själv bara 1 chi och hon har aldrig varit rädd. Har däremot haft rädd hund av annan ras. Hur har den här hunden vuxit upp? Är den ordentligt socialiserad? Hur länge har ni haft den? Hurdana är föräldrarna? Hur det ska gå framåt är beroende av allt jag frågat om. De som är mer vana vid chi kanske kan svara på om det är vanligt att rasen är sådan vilket jag inte tror. Mycket tålamod, små steg, inte reagera själv om hunden blir rädd. Stärka hundens självförtroende genom att träna in roliga saker som konster. Avleda, leka mycket med hunden. Utsätta den för socialisering i små steg. Inte ge upp.

//

Lena

ChristineF
7/28/18, 6:46 PM
#2

Hej! I chihuahuans rasstandard så står modig som beskrivning på mentalitet, så rädslor är inget seriösa uppfödare avlar på, däremot så finns det många oseriösa som avlar på både sämre fysik och mentalitet. Rasens är väldigt populär. MEN det kan lika gärna som Lotta skriver handla om händelser, erfarenhet och träning. Försök att vara lugn själv, hundar tittar (känner av) ofta på hur vi reagerar och om de ser att vi inte bryr oss så brukar de ta efter. Tänk hur du vill att en läkare ska vara. Trygg och vänlig utan att varken skälla eller pjoska /ömka. En bra start är att gå valpkurs eller vardagslydnad hos en hundtränare (gärna utbildad hundpsykolog eller problemhundskonsult) som jobbar med positiva metoder, denne kan ju sen rekommendera fortsättning på träning och ge råd. :) I övrigt så lek mycket, belöna modigt beteende och ignorera obefogad rädsla. Miljöträna genom att sitta på en bänk/filt i bara titta på folk o djur på långt håll. Belöna med lek o godis vid lugnt/glatt beteende :)

Upp till toppen
Annons: