Hej, nu är det många år sedan jag var inne här, men nu behöver jag och min chihuahua Nikki all hjälp vi kan få, och jag hoppas så många som möjligt orkar läsa detta för kanske har någon av er varit med om samma sak?

Innan jag börjar så måste jag säga att vi varit till 4 olika kliniker, varav ett var Strömsholm, och ingen kan ge oss något svar på vad det är för "sjukdom" eller varför hon är som hon är. Vi har ingen tid för magnetröntgen förens i slutet av september heller för den delen..

Det började för ungefär en månad sedan, vi skulle precis flytta till Stockholm och Nikki (4 år gammal) började visa tecken på slöhet och pep till ibland när jag lyfte henne, trodde bara hon hade lite ont i magen för det var inga allvarliga symtom hon hade. Vi åkte på torsdagkväll och kom fram fredagmorgon, och ganska direkt när vi kom fram till våran nya lägenhet så blev Nikki allt värre, hade ont överallt jag tog på henne, skrek verkligen rätt ut såfort jag kände någonstans på hennes kropp. Vi ringde såklart veterinären och fick en tid direkt, tyvärr gav inte det så mycket då den veterinären gav oss Metacam och bad oss försöka med det en vecka och återkomma om det inte blev bättre.
Vi testade detta en dag, men på lördagen blev allt ännu värre, hon vinglade otroligt mycket, bakbenen hänge inte med och hon ramlade bara när hon försökte gå.
Så vi ringde en annan klinik, dit vi åkte direkt och fick en smärtstillande spruta och besked om att de trodde att det var diskbråck eller hjärnhinneinflammation, och att vi skulle åka till Strömsholms Djursjukhus direkt. Vi hyrde en bil och åkte iväg på en gång såklart, väl där så tog de lite prover, kollade hennes reflexer, varav bakbenen var väldigt slöa, hon rättade inte till ena bakbenet när de la tassen i ett onaturligt läge, vilket hundar ska rätta till på en gång.

Vi fick lämna henne där och åka tillbaka till Stockholm, där var hon i två nätter och när vi hämtade henne var hon mycket piggare! Inte tecken på smärta någonstans (varav nacken och ryggen hon visade stark smärta i tidigare), dock var hon fortfarande lite vinglig, men inte alls lika mycket som några dagar innan.
De berättade att blodproverna inte visade någonting, hon hade ingen feber och på CT-röntgen såg dom ingenting som var konstigt.
Överlyckliga som vi såklart blev, så trodde vi bara att det var kanske magen eller ryggen som hon hade ont i och att det var över nu.

Hon var pigg och glad i några dagar, inte riktigt sig själv, men verkligen bättre än när vi precis hade kommit ner till Stockholm!

Efter ca 1,5 vecka så åkte vi hem till Östersund, dit vi kom fram på torsdagen, och redan på fredagen var hon riktigt dålig igen. Smärtan överallt, vingligheten och ansiktsuttrycken hon har visat tydligt med att hon haft ont kom tillbaka. Så det var bara att åka in till djursjukhuset hemma i Östersund, och där blev hon från fredag till onsdag. Även där tog de olika blodprover, gjorde en ny CT-röntgen då de hade en helt ny maskin som hade dubbelt så många pixlar som den på Strömsholm, så vi tänkte att man kanske kunde se något på deras bilder.
Kom och skulle hämta henne på onsdagen då, och då berättade dom precis samma sak som de på Strömsholm, varken proverna eller bilderna visade någonting!?
Jag tycker att det är jättekonstigt, då hon uppenbarligen mår riktigt dåligt, iallafall blodproverna borde visa någon förändring på något av värdena.
Så vi fick ta hem henne såklart, och nu har hon varit helt bra i över en veckas tid, hon har verkligen varit sig själv! Och det har hon inte varit sedan en månad tillbaka. Men en kväll (för tre dagar sedan) så låg vi och mös i sängen, hon var somsagt precis som vanligt, så hoppade hon ner i bädden och låg där i kanske 15 minuter, och ville sedan upp igen. Så jag lyfte upp henne och såg direkt att detta ansiktsuttryck hon hade när hon var dålig var tillbaka, och hon har riktigt ont i nacken..
Nu har hon fått metacam samt gabapentin för smärtan och eventuell inflammation/infektion. Hon är otroligt vinglig, ont överallt, alltså verkligen överallt, spelar ingen roll om jag tar henne på nacken, ryggen, bakbenen, runt svansen, halsen, hon piper hela tiden.

Jag känner inte själv att det är någon mening att åka in en gång till, dom kommer fortfarande inte se något på varken röntgen eller blodproverna, och det enda dom gjort när hon varit där är att låtit henne vila (vilket hon självklart gör hemma också).

Måste alltså vänta tills slutet av september för att kunna göra en MR. Men finns det någon som varit med om samma sak, eller iallafall liknande fall som snälla kan hjälpa oss att lista ut vad det kan vara? Hjärnblödning, eller tumör? Skulle hon då kunnat vara helt bra i över en veckas tid för att sedan på 1 minut bli riktigt dålig igen? Det låter så konstigt i mina öron, och att ingen veterinär har gett mig något svar på vad det kan vara gör mig ännu mer orolig..